Min husse älskar mig inte - Av SAAB 9-5

Jag söker en ny husse eller matte då min nuvarande är dum i huvudet. Det har för övrigt alla mina ägare varit eftersom de är släkt.


Den första var en gubbe som inte ens ville ha mig på riktigt så han leeaasade, eller vad det nu heter, mig som firmabil. Tydligen räckte inte motorn till så han började med kirurgiska ingrepp innan jag ens fyllt 1. Tror det hette chips(eller ostkroks) trimning eller nåt men gjorde i alla fall att jag fick 30 extra hästar under huven. Dom lyckades han använda så väl att han blev av med körkortet så att jag fick vila ett par månader. Eftersom det var leeaasang så fick jag i alla fall komma in på regelbunden service vilket inte skulle bli fallet senare. Den stora misären började då gubben lånade ut mig till sonen. Han lyckades spränga turbon utanför Uppsala så att jag fick bogseras 52 mil till Umeå. Nåja en ny turbo har väl ingen mått dåligt av.


Vid ynka 13 000 mil så blev jag dumpad för första gången då gubben, till min stora fasa, gav bort mig till den elake sonen. Det var då de riktiga problemen började. Han är tydligen både färgblind och teknisk idiot. De flesta vet att man skall stanna då oljelampan lyser men han gasade på för att hinna hem till några som heter barnen. Klart jag protesterade och utanför Vännäsby så bestämde jag mig för att ge igen och blåsa motorn. Tji fick både elakingen och barnen!


Mitt knep funkade bara delvis då han fick en ny motor eftersom gubben hade servat mig enligt boken vad nu det är. Jag var då 14-15 000 mil ung och fräsch i lack & chrome och med både ny motor och turbo. Vi körde sen relativt lyckliga i 2000 mil tills det var dags igen.


Dumpad igen och nu för en yngre förmåga en fiiiiin tjänstebil så jag fick spela andra fiolen på gården. Nu blev jag introducerad för nästa imbicilla släktmedlem - hustrun. Hon nyttjade förvisso alla mina 210 hästar på ett mer måttfullt sätt men det blev problem ändå. Tydligen hade elakingen och imbecillen inte gjort upp om underhållet och eftersom ingen kunde ge med sig så blev jag stående. Inte för att de sa upp försäkring eller inte betalade skatt eller så men inte kunde någon av dem tänka sig att ta mig till besiktningen. De förmådde sig inte ens att ta bort blötsnön på taket så vissa törnar och gropar har man väl fått. Lite rost på skärmar är väl inget på en skönhet och bakdörrarna låste jag för att slippa ungjävlarna, det var dom som kallades barnen, som kladdar på sätena.


Jag blev mer och mer bortglömd, de till och med kallade mig för liket, även om de nu och då startat upp mig. På pin kiv startar jag alltid på första försöket.
I förra veckan hörde jag något som fick mig att ta detta drastiska steg och gå ut på daitingmarknanden Elakingen och imbicillens dotter har fått tillstånd för övningskörning!!!


Snälla hjälp mig härifrån!!!!!!!


Jag överlever inte ännu en familjemedlem. Köp mig till vilket pris som helst. Om inte annat så transplantera motor och övriga delar eftersom jag ännu har vissa kvalititer.


Hälsningar "Liket"